Ljud pratar vi med. Det har vi människor gjort sedan vi gick på savannen för 300,000 år sedan. Vi pratar i ljud för att bli förstådda och förstå de andra i flocken. Vi utvecklar ett gemensamt språk för att kunna samarbeta och överleva. Det är vi själva som har hittat på språket. Vi förändrar det ständigt för att det ska fungera i den tid vi lever i. Att prata är hela tiden en fantasifull kreativ process som bebisar och små barn är geniala på. Babyn börjar jollra – testar olika ljudkombinationer för att både träna upp munmotoriken och se vad mamma/pappa och andra svarar på. Jollret är förutsättningen för att språket kommer igång. Språket börjar med jollret. LAAAAA, NGÄÄÄ, JÄÄÄ, BÅB, BÄB, JÄJÄJÄ, MAMA, PAPA, TITA: Har du en baby att hänga med? Vad lycklig du är! Jollra med och håll lilla steget före. Det kallas baby-talk och sätter fart på språkutvecklingen. Jollret är genialt – och knappast något meningslöst pladder! Seså! Babbla på!
Pratar vi som vi skriver? Pratar vi med bokstäver? NEJ! Knappast! Skriftspråket kom till långt senare; när vi började bygga städer och flytta ihop som en jätteflock av andra från olika flockar. Då kom vi på att börja skriva för att nå ut till många andra utanför flocken.
– JÄ JÄ JÄNA!